När jag var liten hade jag alltid samma feberdröm som återvände varje gång jag hade feber. Kommer ihåg speciellt en gång när jag låg i våran gamla soffa och min familj stod och pratade om något runt omkring mig, jag tror Malte skulle iväg till dagis eller något så de hade lite bråttom. Jag ser hur alla springar runt omkring mig och hur de pratar lite småstressat men allt går så långsamt. Som att någon drar varje rörelse bakåt eller gjort en video om mitt liv och satt det i slow motion. Det var sjukt obehagligt och jag minns att jag kände mig fast i min egen kropp, fortfarande efter såhär många år mår jag lite illa och får små panikkänslor när jag tänker tillbaka på den drömmen.

I natt hände en liknande sak. Jag lyckades aldrig riktigt sommna ordentligt och låg och frös så jag skakade bara för att sekunder senare svettas som om jag nyss sprungit ett maraton hela natten. Jag låg och pressade mig själv för att jag skulle somna så jag skulle kunna komma iväg till skolan idag, men det gjorde ju inte riktigt saken bättre. Mitt i natten fick jag en ny feberdröm och den är så twistad att jag knappt minns vad det handlade om. Jag kommer ihåg att jag ligger i min säng och så öser någon något över mig som jag ska vika ihop och sortera, men det går typ inte. Jag blev så stressad och kände mig verkligen värdelös och återigen upplevde jag den känslan jag hade som barn, att jag satt fast i min kropp. När min väckarklocka ringde imorse tror jag att jag hade sovit ungefär 4 timmar max och jag är fortfarande kvar i drömmen och jag minns jag att någon övertalade mig att det är lugnt att vila lite grand för jag tar mig upp sen ändå. Det nästa som hände är att mamma kom in och väckte mig, och då var klockan kvart i åtta. Vi börjar tio över. Så jag har varit hemma idag och vilat, sovit och kollat på lite serier, tänkte se om jag kan plugga in lite NO också då vi har prov på trosdag tror jag och ladda upp för jag ska gå till imorrn!