The one and only orienteringsdag var det dags för idag och det har varit väldigt blandade känslor för det. Imorse och igår kväll var det väl främst ångest. Ville inte hamna med någon person jag inte känner så bra, eller någon jag inte tycker om rent ut sagt, inte heller ville jag hamna med någon som lägger ner sin själ i orienteringen och satsar allt, men att hamna med någon som inte ens försöker anstränga sig är inte heller bra. Det må låta mesigt att stressa upp sig över en sådan sak men hur det går på den här orienteringen står för hälften av vårat betyg i idrott ungefär.

Precis innan vi skulle sticka iväg fick vi veta våra par och jag hamnade som tur var med Tilda. Hon ville gå lite mer än jag i vissa lägen men vi löste det, tog alla kontroller utom en och kom in med fyra minuters övertid. Hade under våra 75 minuter i skogen himla kul måste jag säga och jag skrattade nästan konstant. Dessutom blev jag helt varm i hjärtat av att se hur alla hjälper varandra. Spelar ingen roll vilken årskurs man går i eller om man känner varandra har vi varit vid kontroll fem och någon letar efter den stannar vi upp och hjälper de hitta rätt och så är det varje år. Blir lycklig på riktigt av det! Dessutom slapp vi regnet i år men det var fullt av vatten i skogen i alla fall så när jag kom hem var skorna genom blöta och två kilo tyngre än när jag lämnade huset imorse. Men det hör lite till, har varit så varje år :)