Adaline Boman föds 1 januari 1908 i U.S.A. Hon är det enda barnet i familjen och växer upp i en glad och lycklig familj. Många år senare träffar hon en man, de gifter sig och skaffar ett barn tillsammans men en vinternatt 1935 händer något ovanligt, eller rent av magiskt. På grund av en händelse man får reda på i filmen börjar det snöa i Kalifornien där hon och hennes familj bor, något som aldrig händer annars, och Adaline råkar ut för en bilolycka och dör. Men hon blir räddad av ett blixtnedslag som skickar elektricitet in i hennes kropp, Adaline överlever men hon åldras inte en dag efter det. Några år till går utan att hon själv märker att något blivit fel men hon är inte den enda som noterat att hon inte åldras och snart är Adaline på flykt från sitt liv, sina vänner och polisen.
Den här filmen hade nästan exakt det slutet jag trott, och jag skojar inte sista scenen med Adaline var exakt vad jag trodde typ men det spelar ingen roll. Den där kärleks historien, de skådespelarna, det manuset, den scenografin, de miljöerna och basiclly allt med filmen är dock perfektion. Allt ät så fint, så snyggt gjort och även fast jag i början satt och fnös åt deras förklaring till hur Adaline slutade åldras blev allt bara så självklart i slutet. Jag grät så mycket till den här och det här är en film alla måste se verkligen, se den, se den, se den, se den!