Nu menar jag inte att jag går och blir stressad när någon säger att den ska åka till sin mormor i helgen och jag inte får följa med, för varför skulle jag? Utan jag menar till exempel det här med konfirmation som nästan alla i min ålder ska iväg på i sommar och inte jag. Har längtat efter att konfirmera mig (främst för själva lägret dårå) sen jag var liten och hörde berättelser. Men när det väl blev dags hittade jag ingen att gå med och sköt väl undan det lite grand. Vilket gör att nu när det är alldeles för sent så blir jag helt kall varje gång någon pratar om det. Jag känner mig stressad och instängd och vill bara ta mig där ifrån. Lite den känslan får jag angående praten och det är jobbigt på riktigt, kan nog kalla mig själv ett rätt stort kontrollfreak och att inte ha koll på läget gör mig galen.