Vid lunchen idag satte sig rektorn och en man som var och hälsade på vår skola idag vid mitt, Tove och Jossans bord. Mannen i fråga var typ en professor av något slag som hade forskat i ljud och ljudnivåer på allmänna platser. Men han var också inriktad på människokroppen så när vi suttit med de ett tag började vi prata med honom. Han berättade lite om hur olika mat kan påverka oss och sa en del grejer som fick mig att tänka till.

Några av sakerna han nämnde var det här med mjölk och mjölksocker. Det normala är att man som liten klarar av att dricka mjölk, alltså när man är bebis, så är det för både människor och djur. Men sen är kroppen skapt för att bli laktosintolerant i princip. Det ämnet vi har som små i oss som ska hjälpa oss att bryta ner mjölksockret försvinner med åldern, men här i norden har våra kroppar tagit en helt annan vändning och gjort så att vi behåller det här ämnet i oss hela livet. Han menade alltså att de som är laktosintoleranta är "normala" och vi andra inte är det. Jag som satt och drack mjölk till lunchen kände mig rätt dålig i det läget kan jag berätta för er haha. Han nämnde även hur saltet förstör våra njurar och fet mat kan göra att vi lever kortare. Kände direkt att jag ville ta tag i mitt liv där och då och trust me people en dag ska jag det men idag var inte den dagen.