Inga måsten, inga krav bara en lugn dag med serier och en långpromenad. Hann kolla ikapp mina tre tv-serier som kommer ut på tisdagar allihopa, Nashville, Empire och Sceam Queens, fick tid ensam i huset vilket jag på senare tid börjat uppskatta mer och mer och som jag sa hann jag ta en lång promenad ute i den friska höstluften. Så enkla grejer egentligen men som jag nu inte fått göra på över en vecka och saknat något otroligt. Har fått ladda upp batterierna lite grand och samlat krafter inför en ny vecka.

Har börjat analysera det här med tröttheten mer och mer de senaste veckorna. Minns när man som liten fick höra att "tonåringar är så trötta hela tiden, de bara sover. De prioriterar vänner över familjen och när de väl är hemma sitter de bara på sitt rum" och jag satt där som nioåring och ba va? Hur kan man inte vilja spendera varje vaken sekund med sina föräldrar och syskon? Förstår nu varför tonåringarna då bara sov och ville vara med vänner hela tiden för jag är där själv. Vet inte när det hände, eller hur, men nu finns det inget bättre än att sova och vara med vänner. Självklart älskar jag min familj över allt annat men de förstår mig inte på samma sätt mina vänner gör. De har inte samma humor som jag, samma bekymmer som jag, samma upplevelser, samma tankar och samma längtan som jag. De är 30 år äldre än jag och 2/7år yngre än jag, vi upplever inte världen på samma sätt alls. Parallella världar på något vis.